Recension: Unruly Child "Big blue world" (Frontiers)

En av rockens mest underskattade debutalbum kom 1992 och bandet var UNRULY CHILD. Mitt i värsta grungevågen så drunknade detta mästerverk i den nya, ångestfyllda, rocken, som spred sig som en kräftsvulst över världen. En efterföljare spelades in, men släpptes aldrig och UNRULY CHILD lades på is några år, innan de dök upp i en annan konstellation 1998, långt ifrån den kvaliteten som debuten hade. 2010 släpptes så den ”riktiga” uppföljaren till debutalbumet, där sångaren Mark Free (Signal, King Kobra) varit en viktig del, nu tillbaka i bandet som Marcie Michelle Free, efter att genomgått en könskorrigering i mitten av 1990-talet. Tiden var mogen för Marcie att återgå till musikbranschen, efter många års frånvaro, och albumet ”Worlds collide” visade att Mark/Marcie fortfarande besatt en enastående röst, som många saknat.

2014 släpptes första delen av ”Down the rabbit hole”, ett självfinansierat projekt, som vi ännu ej fått del två av, och 2017 var bandet tillbaka med ett nytt, helt, album på Frontiers Records, ”Can’t go home”. Då visade bandet upp en mognare sida, tempot var något lägre och låtarna mer åt melodiös rock än svulstig AOR, men det är faktiskt UNRULY CHILD’s starkaste platta sedan debuten, med en härlig samlig oerhört snygga låtar. Det har gått ytterligare två år och det är redan dags för uppföljaren till 2017 års mästerverk, ett album som fått titeln ”Big blue world”.

Nya albumet har en fortsatt stark profil när det gäller välskrivna låtar, men jag förstår mig inte riktigt på ljudbilden. Det finns ingen botten i produktionen och det låter ovanligt platt och komprimerat. De här rutinerade grabbarna har skrivi tio nya grymt starka låtar, men av någon anledning glömt att producera dessa med kärlek till sitt ursprung. Jag har inget emot att bandet, redan på förra albumet, ”vuxit upp”, men oj vad jag saknar ett svulstigt AOR sound som förgyller Marcies fantastiska stämma, Bruce Gowdy’s läckra och smakfulla gitarr riff samt Guy Allisons sinne för keyboard harmonier.

”Living in someone else’s dream” inleder plattan och det är en stark början, med en resa tillbaka till slutet av 80-talet, som är harmonierna gyllene tid, men det saknas tryck i Gowdy’s gitarr och allt är så fasligt lagom. Trummorna låter inte heller speciellt kul och Jay Schellen står inte ens listad att spela på plattan i den information som jag har, så kanske är det trummaskin (?) istället.

”All over the world” är också en stark låt med snygga melodier och harmonier och Marcie sjunger fantastiskt, men det hade behövts ett tyngre sound.

Därefter kommer ”Dirty little girl” som är en härlig melodiös rocklåt lite åt Toto-hållet, men med en touch av bandet Signal, Mark Free’s första band. Snygg låt med härliga harmonier och melodier.

En av plattans bättre spår är den lugnare ”Breaking the chains”, med en akustisk gitarr i kompet på verserna. Smakfullt och vackert med en refräng som fastar.

Även ”Are these words enough” är en lugnare låt som också är smakfullt melodiös, men som kanske saknar en refräng som fastnar på samma sätt som förgående spår.

”Will we give up today” går också i halvtempo till att börja med men ökar mot refrängen, som är riktigt bra och har ett aktuellt tema i miljöns tecken.

Tempot tas ner ytterligare ett snäpp när balladen ”Beneath the steady rain” startar, och det är inte riktigt vad man behöver efter flertalet lugnare spår. Dessutom så är det här inte någon speciellt bra låt och känns onödig och jag brukar hoppa över den när jag lyssnar på albumet rakt igenom.

När man ökar tempot på plattans tre sista spår så tappar plattan ändå lite fart eftersom dessa spår känns lite mer som utfyllnad och inte håller samma klass som första delen av albumet. Bästa av de tre är den lite bluesiga ”Down and dirty” son får beskrivas som plattans ”tyngsta” spår.

Jag hade inte förväntat mig att UNRULY CHILD skulle kunna toppa förra albumet och det gör de heller inte. ”Big blue world” är helt okej låtmässigt, trots att det svajar mot slutet, men största problemet är produktionen som jag inte kan godkänna, med tanke på de tidigare presenterat plattor som låter mycket bättre än så här…

Betyg: 7/10

Signal ”—”

Mr. Mister ”—”

1.       Living in someone else’s dream

2.       All over the world

3.       Dirty little girl

4.       Breaking the chains

5.       Are these words enough

6.       Will we give up today

7.       Beneath a steady rain

8.       The harder they will fall

9.       Down and dirty

10.   The hard way

Här kan Du se videon till låten "Will we give up today"!