2015 släpptes en platta med svenska bandet CARE OF NIGHT,
som tog många AOR fans med storm och plattan hamnade högt upp på mångas
bästalista för årets releaser. Gruppen bildades fem år tidigare ur askan av det
kortlivade bandet Seven Tears som släppte sitt enda album på italienska
Frontiers Records 2007. Efter att CARE OF NIGHT fick alla lovord för sin
debutplatta, ”Connected”, så gjorde de också ett bejublat uppträdande på
Nottingham Festival samma år, men sedan blev det tyst under en längre tid.
Efter några medlemsbyten och ny gitarrist i form av Viktor
Öström Berg, så är ny killarna tillbaka med album nummer två, ”Love equals war”.
Erik Wigelius, från gruppen Wigelius, producerade debutalbumet på ett alldeles
föredömligt sätt och han har fått förnyat förtroende även denna gång, och
soundet är än en gång alldeles lysande. Har Du inte tidigare hört CARE OF
NIGHT, men kanske hört Wigelius två lysande plattor, så kommer Du att gilla det
här. Det är ett stort, svulstigt AOR sound, som låter både retro och modernt på
samma gång och Wigelius har hittat ett ”eget” sound att blanda nytt och gammalt
som passar CARE OF NIGHTs keyboardbaserade melodiösa rock perfekt.
Plattan inleds med titelspåret, som ger mig rysningar
direkt. Det här är en av årets bästa låtar i den här genren, stor produktion,
maffiga keyboard och synth, och så Calle Schönbergs skönsång som grädde på
moset. En låt med en härligt snygg och grymt stark refräng som biter sig fast
som en igel!
”Your perfection” kommer härnäst och det är ännu en låt som
snabbt fastnar, stark refräng med en lagom igenkänningsfaktor. Det gäller att
låna, förädla och gör det bättre. Då blir det en hit!
Likadant gäller ”She leads you on”, vars inledande
keyboardslinga inte på något sätt är en ny uppfinning, men i det här bandets
händer så arrangerar man ihop en låt som vida överglänser de flesta andra som
använt sig av samma standardackord i AOR-genren. Så snyggt och svulstigt
vackert!
”All I got” är inledningsvis en snygg ballad, som sedan
övergår i ett Toto-influerad tyngre mellanspel som är härligt arrangerat och lysande
framfört.
Nya gitarristen har tillfört lite taggigare och mer
framträdande gitarr i ljudbilden och på ”Hit” blir det likt en smocka i
jämförelse till de övriga låtarna. Ytterligare en stark right-in-your-face
refräng där Calle får kvinnlig hjälp med sången på slutet.
Tillbaka med stora keyboards tar bandet oss på nästa spår, ”Ivory
tower”, en låt som låter en hel del Wigelius, men också mer kända svenska band
som Work Of Art eller Spin Gallery. Klassiskt snyggt!
Powerballaden ”Cold as my heart” är lagom melankolisk och
det här är en helt okej låt, men man har haft otyget att blanda in en saxofon i
ljudbilden och det är med tveksamhet som jag accepterar detta (inte speciellt
förtjust i detta djävulens instrument, hihi). Som tur är så används detta instrument
mycket sparsamt.
Shuffletakterna i ”Please don’t leave” svänger visserligen,
men låten i övrigt är ganska trist och ”We will find a way” känns som
utfyllnad, vilket är lite trist då det här albumet bara bjuder på tio låtar
sammanlagt.
Avslutande ”At last” är dock en riktig pärla och en grymt
snygg avslutning på ytterligare en stark platta från CARE OF NIGHT. Debuten var
ett strå vassare än nya plattan och var rakt igenom fantastiskt låtmässigt.
Åtta starka av tio spår är ändå inte fy skam och det här bandet är så in i
baljan mycket bättre än det mesta som släpps i genren. Stark fortsättning på
karriären som jag hoppas kommer innebära ett gäng lika starka plattor i
framtiden, eller?
Betyg: 8/10
Wigelius ”Tabula
rasa”
Work Of Art
”Artwork”
1. Love equals war
2. Your perfection
3. She leads you on
4. All I got
5. Hit
6. Ivory tower
7. Cold as my heart
8. Please don’t leave
9. We will find a way
10. At last
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar