Brittiska AOR-rockers VEGA består av bröderna Tom och James
Martin, som gjorde sig namn som mycket kompetenta låtskrivare för andra
artister inom Frontiers Records stall, innan de bildade bandet VEGA,
tillsammans med sångaren Nick Workman, och skapade egna framgångar med album
som ”Kiss of life” och speciellt med uppföljaren ”What the hell!”, som faktiskt
först släpptes på ett litet svenskt bolag. Därefter har bandet varit troget
Frontiers och nya albumet, ”Only human”, är bandets femte album sedan starten
2010. För Er som ännu aldrig hört bandet så rör de sig i samma fåra som
kanadensiska Harem Scarem och det klassiska engelska rockbandet Def Leppard,
starkt melodiös rock med slagkraftiga refränger med hög hitfaktor.
Numera är bandet en sextett, där bröderna Martin och sångare
Workman får sällskap av gitarristerna Marcus Thurston och Mikey Kew och
trummisen Martin ”Hutch” Hutchinson. Tillsammans så har det gjort ännu en
kompetent platta med idel melodiösa rocklåtar som står sig mycket väl mot mer
etablerade band i samma genre. VEGA’s popularitet har ökat för varje platta som
de släppt och det kommer säkert att göra så även denna gång.
Ni som är bekanta med VEGA sedan tidigare tror jag vet hur
det låter, bandet levererar tolv nya spår som tar vid där förra plattan, ”Who
we are”, avslutade. Bandet gör ingen hemlighet av de inte är direkt nyskapande,
men säger att de älskar 80-talets storsvulstiga rock, vilket naturligtvis hörs
i VEGA’s musik. Likheterna med Def Leppard är påtalande, men när det gäller Harem
Scarem så finns ytterligare en beröringspunkt i det bandets sångare, Harry
Hess, som mixat och mastrat den här plattan. Det låter bra, men jag har svårt
för det digitala trumsoundet, där jag faktiskt ifrågasätter om ”Hutch” ens
spelar. Det låter så sterlit, samma cymbalcrash på samma ställe genom alla
låtar och inga fills what-so-ever. Det drar ner betyget, då jag värdesätter
variation i trumspelet.
Nåväl. Låtmaterialet är det absolut inget fel på och
flertalet favoriter utkristalliserar sig ganska snart när plattan snurrat några
gånger. ”Worth dying for” är en snygg AOR-låt med en stark refräng, ”Last man
standing” inleder med radio-DJ om annonserar ”Whatever happens in VEGA, stays
in VEGA”, innan det snygga och simpla riffet i låten drar igång med en fet
synthmatta som grund. Refrängen är grymt melodiös och beroendeframkallande!
”Come back again” är en lite lugnare låt som serverar
ytterligare en kanonrefräng där Nick får bekänna färg som sångare.
Bästa spåret på den här plattan är det episka titelspåret,
vars refräng är som balsam för själen, en spark i arslet och en gåshudsrefräng
med mersmak. Det här är ett spår som rullar, och kommer att rulla massor
framöver, det är inget snack om annat!
Efter den låten så blir det något svagare spår, men det är
fortfarande en hög kvalitet på det som VEGA presenterar. Avslutande ”Go to war”
är en av de bättre låtarna på andra hälften av plattan och en kraftfull låt om
ett känsligt ämne.
VEGA har gjort det igen, en platta som de kan vara stolta
över. Men jag tycker i och för sig att förra plattan hade något vassare låtar
över lag. En klart rekommendabel platta för alla melodiösa rockfans där ute!
Betyg: 8/10
Harem Scarem ”—”
Def Leppard ”—”
1.
Let’s have fun tonight
2.
Worth dying for
3.
Last man standing
4.
Come back again
5.
All over now
6.
Mess you made
7.
Only
human
8.
Standing still
9.
Gravity
10.
Turning pages
11.
Fade away
12.
Go to war
Här hittar Du videon till låten "Worth dying for"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar