NAD SYLVAN är sångaren med amerikansk bakgrund, föddes som
Hugh Erik Stewart av amerikansk pappa och svensk mamma. Familjen flyttade till
Malmö, men pappan trivdes aldrig i Sverige utan flyttade tillbaka. Hugh blev
Christopher men trivdes aldrig med det namnet utan efter flera andra händelser
så tog Christopher sin mammas efternamn innan giftermålet, Sylvan och NAD
kommer av Nadine, på grund av sin fascination av Alice Cooper. Första gången
jag kom i kontakt med denne talangfulle sångare var genom bandet Unifaun, som
släppte ett fantastiskt album 2008 på Progress Records, ett album som idag av
många anses som ett kultalbum inom progressiv rock.
NAD fick senare kontakt med Roine Stolt (Flower Kings) som
startade projektet Agent Of Mercy med flera andra kända namn inom den svenska
progressiva musiken. Det blev tre album med bandet och turné över hela världen,
eftersom suget efter speciellt Roine Stolt var stort just då. Därför var Agent
OF Mercy den stora språngbrädan ut i den stora musikvärlden för NAD SYLVAN. Men
mer skulle komma.
2012 fick NAD ett mycket speciellt telefonsamtal. Det var
från en av NADs egna idoler, gitarristen från Genesis – Steve Hackett. Han
ville att NAD skulle komma över till London och deras möte resulterade i
skivinspelning och turné med Hacketts ”Genesis revisited”.
2015 släpper NAD SYLVAN plattan ”Counting the widow”, som
många trodde var en debutsoloplatta, men så är faktiskt inte fallet. NAD har
släppt plattor tidigare då han har haft en lång musikkarriär långt innan
Unifaun, för lång för att jag har möjlighet att ta upp allt här. ”Counting the
widow” var ett konceptalbum som släpptes på InsideOut Music med mycket starka
influenser från Genesis och då speciellt från Hackett tiden. Jag skrev i min
recension den gången att jag tyckte att det lät lite väl mycket Genesis om
plattan och det är något som jag fortfarande står för. NAD kommenterade
faktiskt detta direkt till mig och var nog inte så glad över min recension, men
jag hoppas att han skall bli gladare den är gången, för uppföljaren till
”Counting the widow”, som fått namnet ”The bride said no” är näst intill ett
perfekt album.
Nya albumet är en fortsättning på det koncept som startade
på förra plattan, en historia om ”the vampirate” NAD har bjudit in flera
prominenta gäster såsom Steve Hackett, som spelar på fyra av plattans spår,
bassisten Tony Levin som återfinns på tre spår, gitarristen Guthrie Govan,
bassisten Jonas Reingold och trummisen Nick D’Virgilio. Dessutom så hittar vi
också tre kvinnliga sångerskor som dyker upp lite här och där och dessa är
svenska Jade.Ell och Tania Doko och Sheona Urauhart som båda ursprungligen
kommer från Australien.
Plattan är betydligt mer diversifierad än debuten och det
låter både retro och modernt och dessutom så är inte alla spår alltigenom
progressiv rock. ”When the music dies” är ett av spåren som sticker ut lite
extra och det beror mest på att det här är en låt med rakare struktur och
snygga melodier som nästan är lite hitbetonad. Riktigt bra låt!
En annan favorit är ”What have you done” som är så bedårande
vacker och där det långa avslutande gitarrsolot, signerat både Steve Hackett
och Guthrie Govan är helt magiskt. Faktum är att halva låten är gitarrsolo, men
då är det ett solo med alla de bästa intentioner, enbart frammanat av känsla
och ingen tillstymmelse till ekvilibrism.
”Crime of passion” är ett annat spår som jag verkligen
gillar, med en mörkare intrig, lite mer dramatik och speglar mer den
cineastiska sidan av SYLVAN. Snygga synthstråkar ramar in arrangemangen och
refrängen är som hämtad ur Genesis tidiga repertoar.
”A french kiss in an Italian café” är en skön låt som är
rejält laidback och är får jag feeling av Tears For Fears eller 10 cc. Snyggt
arr som låter betydligt mer modern än förra plattan.
Dessutom så måste man naturligtvis också nämna inledande
”The quartermaster” (som kommer som första riktiga spår efter den korta
”Bridesmaids”) som också har en något moderna touch och inledningen påminner
lite om Pallas eller IQ faktiskt.
Plattan avslutas med titelspåret, en dryga tolv minuter lång
glänsande historia med mycket progressiva element, där NAD får hjälp med sången
en hel del från Tania Doko, som en gång i tiden var ena delen i duon Bachelor
Girl. Här tar NAD ut svängarna med teman från vackert och lugnt till kaotisk
jazzfusion.
”The bride said no” är en platta helt i min smak. Bra
variation av både gammalt och nytt i stil och jag gillar verkligen att NAD
vågar ta ut svängarna. Betydligt mycket bättre än förra plattan!
Betyg: 9/10
Genesis ”—”
Flower Kings ”—”
1.
Bridesmaids
2.
The quartermaster
3.
When the music dies
4.
The white crown
5.
What have you done
6.
Crime of passion
7. A french kiss in an Italian café
8.
The bride said no
Här kan du se videon till denvackra "When the music dies!
Här kan du se videon till "The quartermaster"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar