1992 bestod HARDLINE av teamet Neal Schon och Dean
Castronovo, från dåvarande Bad English, samt Todd Jensen (Harlow, Jeff Scott
Soto m.fl.), som stod bakom bröderna Johnny och Joey Gioeli. Plattan ”Double
eclipse” är idag en aktad klassiker inom den melodiösa hårdrocken, men framgångarna
uteblev, mycket tack vare grungens frammarsch, och hela projektet lades på is. Tio
år senare så spelade bandet, nu med Bobby Rock, Bob Burch och Josh Ramos bakom
bröderna Gioeli, på The Gods Festival, något som senare blev skiva. Samma år
kom en efterlängtad uppföljare, ”II”, där samma gäng anslöt i studion. Även den
plattan var lysande bra melodiös hårdrock med AOR influenser och en av det
årets största säljare på italienska Frontiers Records.
Ytterlige två studioalbum har släppts och för några år sedan
så spelade HARDLINE till och med på Sweden Rock Festival, en konsert som jag
bevistade och blev mycket positiv överraskad över. Numera är det bara sångaren
Johnny Gioeli som finns kvar i bandet som originalmedlem och han har,
tillsammans med Alessandro Del Vecchio, skrivit det mesta av låtarna till nya
albumet, ”Human nature”, ett album som tar ytterligare ett steg bort från den
Journeyfierade AOR som bandet blev känt med på debuten. Det handlar fortfarande
om melodiös hårdrock, men numera låter HARDLINE som de flesta andra band som
släpper plattor på Frontiers.
Men… det är ändå relativt hög kvalitet på den här plattan,
det är bara det att det skulle lika gärna kunna vara en platta av Fergie
Frederiksen, Sunstorm eller Place Vendome, tre andra band och artister där Del
Vecchio varit inblandat på något sätt. Jag gillar det mesta som släpps på
Frontiers, men ibland blir det för likriktat, och så har blivit fallet med
HARDLINE. Det är synd tycker jag.
Syftet med nya plattan var att man skulle gå tillbaka till
HARDLINE’s ursprungliga sound men att samtidigt göra soundet hårdare och
skitigare. Det har de inte lyckats så bra med. Åtminstone inte det första
målet, men däremot det andra. ”Nobody’s fool” är klassisk hårdrock och ”Trapped
in muddy waters” en tung slow rocker med inslag av blues a la Whitesnake. ”Running
on empty” och ”The world is falling down” är hårdrock som Dokken eller L.A.Guns
skulle kunna ha åstadkommit.
Bäst är titelspåret, ”Human nature”, ett av två lugnare spår
på plattan, som har en riktigt snygg och mäktig refräng. Även det andra lugna
spåret, ”Take me home” sticker ut och Johnny tar fram en nerv i sin sång som
saknas på övriga låtar. Normalt så är Johnny Gioeli en mycket kompetent
sångare, men jag tycker inte att han får till det riktigt den här gången.
”Human nature” är i och för sig ingen dålig platta, men den
känns ytlig och tillrättalagd. Den låter för likt mycket av det som Frontiers
släpper och varumärket HARDLINE är inte längre lika intressant. Efter förra,
mycket starka plattan ”Danger zone”, så blir detta en besvikelse…
Betyg: 6/10
Place Vendome ”—”
Sunstorm ”—”
1. Where will we go from here
2. Nobody’s fool
3. Human nature
4. Trapped in muddy waters
5. Running on empty
6. The world is falling down
7. Take you home
8. Where the north wind blows
9. In the dead of the night
10. United we stand
11. Fighting the battle
Här kan du se och höra singelspåret "Where will we go frome here"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar