Recension: Elephant Plaza "Momentum" (Progress Records)

Någon mer än jag som var besviken på Magie Pies senaste release, ”King for a day”? Då kan du istället läsa vidare för ELEPHANT PLAZA är en avstickare från det bandet, då vi hittar sångaren och keyboardisten Gilbert Marshall som hjärnan bakom det här bandet. Dessutom så hör vi också Eirikur Hauksson sjunga på några av plattans spår och han är också sångare i Magic Pie. För att än mer koppla ELEPHANT PLAZA till Magic Pie så finns också trummisen Olav Rygg med i uppsättningen, som tidigare var anlitad som ljudtekniker hos MP och det bandets originalbassist, John Kamphaug, finns också här.

Gilbert slutade i Magic Pie 2012, för att satsa mer på sitt eget projekt, som har rötter så långt tillbaka som till 2006, då han och kompisen Espen Mikarlsen började göra musik ihop. Men det gick trögt för ELEPHANT PLAZA i början, då Gilberts fokus fanns hos Magic Pie, men man började åtminstone forma den musik som vi nu kan njuta av på albumet ”Momentum”, som nyligen släpptes på lilla svenska bolaget Progress Records. Espen kunde tyvärr inte lägga den tid som behövdes på bandet och han försvann därför 2013. Numera består bandet av sex musiker och alla i bandet verkar kunna sjunga, men man har också en del gästsångare i form av Anett Lunde, Maria Bentzen och tidigare nämnda Eirikur Hauksson.

Efter att ha lyssnat på den här plattan i bilen ett tag så är jag mer eller mindre såld. Det känns som ett litet äventyr varje gång plattan går i mål och som lyssnare så får man besöka olika tidsperioder inom progressiv musik. Först och främst så hörs det ganska tydligt att man har en viss kärlek till Pink Floyd; främst plattans fyra första spår, där den mycket positiva och vackra ”All the way” toppar, en låt som korsar Pink Floyd’s stora låtar ”Us and them” och ” Alan's Psychedelic Breakfast”. Dessutom är det lite kul med den korta, men tydliga, ”hyllningen” till Jeff Wayne’s stora 70-talsepos ”War of the worlds” i slutet på ”Paralyzed”.

”The quested” är uppdelad i två delar och här låter ELEPHANT PLAZA lite mer moderna och det är lätt att ta till Porcupine Tree som referens här. Del två sjungs av Anett Linde med en tyngd och intensitet som hedrar henne, då hon tar sin rock’n’roll fantasi ända upp på scenen.

”Wishful thinking” är en mycket vacker lugn låt som påminner lite grand om Camel, runt ”Breathless”-plattan.

Avslutar plattan gör titelspåret ”Momentum”, som delats upp i fem delar, och som sträcker sig nära tjugo minuter i speltid. Det är just här som man kan skilja agnarna mot vetet, då det inte är alltför lätt att fylla den tiden så att lyssnaren håller sig intresserad hela tiden. Men här är det inga som helst problem.

Hela albumet är grymt bra och det måste kännas underbart att efter tio år i födelse, äntligen få komma ut till alla fans av progressiv rock. Nu gäller det bara att ladda om och bevisa att det finns mer att ge för jag kommer att ha höga förväntningar nästa gång!

Betyg: 9/10

Magic Pie ”—”

Pink Floyd ”—”

1.       Naked

2.       Southwest

3.       Paralyzed

4.       All the way

5.       The quested – page 1 – Start it all again

6.       The quested – page 2 – Rock’n’roll fantasy

7.       The human race – prologue

8.       The human race

9.       Wishful thinking

10.   Momentum

a)      Momentum

b)      Moments of emotions

c)       The dream

d)      Struggle within

e)      Redemption

Här kan du se och höra låten "Naked"!