Recension: Mute Gods-"Do nothing till you hear from me" (Inside Out)

Tre ganska så namnstarka musiker har en ny grupp och platta på gång. Vad sägs om bassisten Nick Beggs, med förflutet i popsensationen Kajagoogoo på 80-talet, men som de senaste decenniet fattat tycke på den progressiva rocken och spelat med storheter som Steve Hackett och Steven Wilson, där han också spelat ihop med keyboardisten Roger King (Steve Hackett) och trummisen Marco Minnemann (Steven Wilson). The MUTE GODS är Beggs första riktiga egna band där han både sjunger och har skrivit musiken och soundet ligger mycket nära klassiska engelska bandet 10cc när bandet drar åt pophållet och lånar, utan att skämmas, från Steven Wilson i de mer progressiva låtarna.

”Do nothing till you hear from me” består av 11 låtar där Nick Beggs beskriver sin svarta syn på mycket av samhällets problem, såsom korrupta regeringar och företag, medias skeva världsbild och religionens betydelse i politikens korridorer. Men musiken är inte allför mörk och skiftar alltså mellan ”intelligent” pop till progressiv rock, där Beggs sångröst och basspel sticker ut, men där Marcos trumspel som vanligt är i världsklass.

Inledande titelspåret är magnifikt och trollbinder mig direkt, med snygga harmonier och vackra teman. Roger Kings keyboards blippar och bloppar och han har också hjälp med detta av en något oväntad gäst, nämligen Kim Wildes äldre bror, Ricky Wilde. Någon av Er kanske kommer ihåg ”I am an astronaut” som var en jättehit 1972 då Ricky bara var 11 år. Både Ricky och Kim är också barn till 60-tals ikonen Marty Wilde.

”Praying to a mute god” är något popigare med snygg vers och bra refräng och ”Nightschool for idiots” är än mer popig och låter som en gammal hit från 10cc. Härligt snygg retropop som jag fastnar för direkt!

Mörkaste spåret på albumet är ”Feed the troll” där man kan höra väldigt mycket av Steven Wilson i låtstrukturen. Det här är också en av plattans höjdpunkter, snyggt arrangerad med mycket dramatik, speciellt från keyboarden.

”Your dark ideas” är också mörk och riktigt kvirkigt progressiv, udda bas och gitarrer och Marco bankar friskt på sina trummor. Raden av starka spår avslutas med plattans absolut vackraste spår, ”Last man on earth”, som är en av två bonusspår, som bara kommer att finnas på den första pressningen av den här plattan. Så se till att skaffa dig ditt exemplar så snabbt som möjligt!

Även fortsättningen av plattan imponerar, men kanske inte med lika fantastiska spår som första delen av albumet. Men det här är en mycket intressant konstellation av musiker som jag hoppas att vi inte hört för sista gången. Att det här blir en given succé är jag säker på, för alla tidigare fans av både Hackett och Wilson. Dessutom mycket charmerande med popflirtiga spår också!

Betyg: 9/10

Steven Wilson ”—”

10cc ”—”

1.       Do nothing till you hear from me

2.       Praying for a mute god

3.       Nightschool for idiots

4.       Feed the troll

5.       Your dark ideas

6.       Last man on earth (Bonus track first edition)

7.       In the crosshairs

8.       Strange relationship

9.       Swimming horses

10.   Mavro capelo (Bonus track first edition)

Father daughter