2015 släppte DEFIANTS sitt debutalbum, en platta som
undertecknad håller för en av det årets bästa melodiösa rockplattor. Bakom
namnet DEFIANTS hittar vi tre tidigare medlemmar från det numera avsomnade
bandet Danger Danger, som, mellan åren 1989 och 2009, släppte sju
studioplattor, och som hade en mycket hängiven skara fans. Saknaden efter
bandet var stor och det var Frontiers Records mäktige mogul, SerafinoPerugino,
som övertalade Bruno Ravel och Paul Laine att hitta på något tillsammans igen.
Bruno var med och startade Danger Danger, tillsammans med originalsångaren Ted
Poley och Paul Laine fanns med i bandet som sångare mellan åren 1995 och 2004.
Trion kompletterades med den svenskfödde gitarristen Rob Marcello, som fanns
med på bandets sista/senaste platta, ”Revolve”, samt under återföreningsturnén
som bandet gjorde 2014.
Fortfarande kommer jag tillbaka till debutplattan lite då
och då, och låtarna ”Runaway” samt ”Take me back” är två favoriter som jag
fortfarande får gåshud när jag hör. Dessutom är hela plattan ett pärlband av
grymt snygga och melodiösa låtar med ett klassiskt stort och svulstigt sound.
En platta som andades mycket av ursprunget i Danger Danger, en som också hade
ett modernt melodiöst uttryck. När bandet nu precis har släppt sitt andra album,
”Zokusho” (japanska och betyder ungefär ”nästa kapitel” eller ”uppföljare”) så
är det just den plattan som snurrat mest hos mig under de senaste veckorna.
Trion har blivit en kvartett, då ytterligare en av Danger Dangers
originalmedlemmar anslutit som gästande musiker på samtliga spår, nämligen
trummisen Steve West, men soundet är lika fantastiskt svulstigt melodiöst och
låtmaterialet är imponerande starkt. Det tog fyra år att följa upp sitt
debuterande ”mästerverk”, och tiden har det verkligen förvaltat väl, genom att
skriva elva kanonspår som hamnat på albumet. Inledande ”Love is a killer” är en
riktig ”killer” och efterföljande ”Standing on the edge” är inte långt efter.
Det tar inte alltför lång tid innan jag går och nynnar med i låtarna som snabbt
sätter sig. ”Hollywood in headlights” har också en knivskarp refräng, perfekt
igenkänningsfaktor utan att vara ett plagiat.
”Fallin’ for you” fortsätter på samma melodiösa tema och jag
får, förutom DangerDanger och Loverboy som referens, också vibbar av den
sorgligt underskattade 90- rockaren Michael Morales, som numera lever ett
mindre glamoröst liv som musiklärare och coach.
En av favoritspåren på nya plattan är ”Hold on tonight”, som
har en refräng stark som Super-Glue som efterföljs av ”Allnighter”, en låt med
hög partyfaktor.
Lite längre ner i spelordningen kommer ytterligare en av
mina favoriter, ”Stay”, en låt med mer melodiöst dimensionerad refräng och Rob
Marcello spelar upp ett grymt snyggt gitarrsolo och visar samtidigt vilken
härlig ton han har i sitt spel.
Väntan har varit lång, men nu när nya albumet med DEFIANTS
äntligen är här så det så bra som man hoppats att det skulle vara. De uppfyller
förväntningarna med råge!
Betyg: 9/10
Loverboy ”—”
Danger Danger ”—”
1.
Love is the killer
2.
Standing on the edge
3.
Hollywood in headlights
4.
Fallin’ for you
5.
Hold on tonite
6.
Allnighter
7.
U X’d my heart
8.
It goes fast
9.
Stay
10.
Alive
11.
Drink up!
Här kan du se videon till "Falling for you"!
