Recension: Anderson/Stolt "Invention of knowledge" (Inside Out)

Trots att Roine STOLT och Jon ANDERSON är två generationers progressive rock, så har dessa två musiker mycket gemensant. Roine ska i år fylla 60, medan Jon har uppnått den hedervärda åldern av 72 år, men båda är fortfarande mycket produktiva, var och en på sitt håll. Jon är naturligtvis mest känd som en av grundarna av det klassiska progressiva rockbandet Yes och han var med och skapade den engelska progressiva vågen i början av 1970-talet. Jon har dessutom gjort några uppskattade soloplattor och framgångsrikt samarbetat med den grekiske keyboardisten Vangelis. Roine är väl mest känd som överhuvud i svenska progressiva jättarna Flower Kings, men som också är medlem i megabandet Transatlantic, men som innan dess spelade i bandet Kaipa på 1970-talet.

Egentligen är det helt naturligt att dessa två samarbetar, ett samarbete som kommit till tack vare tyske skivbolagsägaren Thomas Waber (Inside Out), för när man börjar lyssna på nysläppta plattan ”Invention of knowledge” så förstår man hur många beröringspunkter som grupperna Yes och Flower Kings egentligen har. Visserligen så står det i releasebladet till den här plattan att det är Jon ANDERSON som stått för de musikaliska idéerna, samt texterna förstås. Men jag är övertygad om att även herr STOLT har varit med och komponerat delar av de fyra långa epos som den här plattan består av.

ANDERSON / STOLT är alltså en ny superduo inom den progressiva rocken, som jag är helt övertygad att ALLA progressiva rockdiggare kommer att syna under luppen på ett eller annat sätt. När det gäller Roine STOLT så har han i och för sig varit ganska aktiv med bandet Transatlantic, men det har varit ganska tyst om Flower Kings de senaste tre åren. När det gäller Jon ANDERSON så är fansen ganska kallsinnade till vad som hänt med Yes de senaste åren, utan ANDERSON. Yes senaste platta, ”Heaven & earth” som släpptes 2014, har utsetts till bandets i särklass sämsta alster någonsin och jag är nog beredd att hålla med. Därför så tror jag definitivt att många av det gamla gardet Yes-fans är mycket nyfikna på den här plattan.

Första tre varven med ”Invention of knowledge” skapade ingen rundgång och jag hade svårt att hitta in till plattans kärna, och det är något som jag upplever som ganska normalt när det gäller Jon ANDERSON. Han har en ovana att sjunga väldigt mycket, större delen av låten, och dessutom med massor av olika teman. Därför tar det lite tid att smälta allt, men efter några genomkörare så utkristalliserar det sig en platta som jag är helt övertygad kommer att bli en ny kraftfull favorit, speciellt hos den stora skaran besvikna Yes fans de senaste åren. Också de som längtar efter nytt från Flower Kings kommer att gilla det här skarpt och det är framför allt de två första spåren, titelspåret ”Invention of knowledge” och ”Knowing” som imponerar. Jag har tyckt att de senaste årens soloalster från ANDERSON har visat upp en sångare som tappat lite av sin forna glöd, men här låter det som om Jon har genomgått någon typ av föryngringskur, för det var länge sedan det lät så bra om Jon som här. Troligen så har han haft roligt och funnit samarbetet inspirerande för det här är en platta som är en enda lång njutning av fantastiska teman och ett lysande hantverk i studion av producent Roine STOLT, samt musikerna Tom Brislin (Yes Symphonic Tour) på keyboards, Lalle Larsson (Weaveworld, Karmakanic) på keyboards, Jonas Reingold (Flower Kings, Karmakanic) på bas och Felix Lehrmann (Flower Kings) på trummor.

Ett fullkomligt lysande ljudäventyr i ett fantasifullt musiklandskap från två generationer progressiv rock. Mästerligt!

Betyg: 9/10

Yes ”Tales from topgraphic oceans”

Flower Kings “Stardust we are”

1.       Invention of knowledge

I.                    Invention

II.                  We are truth

III.                Knowledge

2.       Knowing

I.                    Knowing

II.                  Chase and harmony

3.       Everybody heals

I.                    Everybody heals

II.                  Better by far

III.                Golden light

4.       Know…

 En kort teaser från plattan hittar du här

Recension: Wickman Road "After the rain" (AOR Heaven)

WICKMAN ROAD är ett nytt svenskt band som består av två brödrapar, Eric och Carl Ahlqvist, samt Henrik och Robert Åkesson och som också har ett femte hjul i form av trummisen Simon Rydén. Dessa fem herrar är riktigt unga, mellan 20 och 25 år men har spelat ihop under flera år. Simon, som kom med i bandet så sent som 2014, var den sista biten i pusslet för bandet WICKMAN ROAD och under hösten förra året så gick grabbarna in i studio med elva nyskrivna spår som de vill spela in.

Det är tyska AOR HEAVEN som fortsätter att dammsuga vårt avlånga land på nya talanger, vilket innebär att WICKMAN ROAD är en av två debutanter från Sverige som bolaget släpper i juni. Bandet är från den lilla orten Rydaholm en bit utanför Växjö i Småland och de har varit i gitarristen Ola af Trampes Studio 165 för att spela in plattan ”After the rain”. Ola har ett förflutet i Växjös stoltheter Grand Illusion och grabbarna nämner det bandet som en av sina influenser, tillsammans med Toto, Giant, Strangeways och Richard Marx, bara för att nämna några.

Och bandets debutplatta rör sig i utkanterna av AOR och melodiös rock men med en rejäl dos av 80-tals synth. Sångare Eric Ahlqvist påminner starkt om en ”new romantic”-sångare och produktionen på ”After the rain” är ganska kylig och kall där broder Carls synthar är starkt dominerande. Därmed inte sagt att det här är en dålig platta, men den skiljer sig lite från det som AOR Heaven brukar släppa ifrån sig. Hade man inte vetat bättre så skulle jag nog gissa på att de här grabbarna lyssnat på en hel del band från synthvågen, såsom Ultravox, Blancmange och kanske också svenska Factory.

Jag kan tycka att WICKMAN ROAD inte känns riktigt ”färdiga”, men det är absolut ett spännande embryo till något som kan blir riktigt bra. För bandet visar upp en god förmåga att skriva riktigt bra låtar, såsom ”Breaking free”, som är ett av de mest synthiga spåren, den grymt snygga och stora balladen ”I believe in you”, ”I can’t wait anymore”, ”Couldn’t find the way” och ytterligare en riktigt snygg ballad i ”No matter the distance”. Men jag hade önskat lite mer ”värme” i framförandet.

Jag hoppas WICKMAN ROAD lyckas utveckla sin egen stil, antingen genom att välja att gå mer åt 80-tals soundet, eller så väljer man AOR spåret. Just nu så låter det varken hackat eller malet. Ett litet plus dock för några riktigt bra låtar.

Betyg: 6/10

Ultravox ”—”

Factory ”—”

1.       After the rain

2.       Breaking free

3.       I believe in you

4.       I can’t wait anymore

5.       All alone

6.       Couldn’t find the way

7.       Home

8.       No matter the distance

9.       In a minute

10.   Now when you’re gone

11.   Time

Recension: First Signal "One step over the line" (Frontiers)

2010 såg konceptet FIRST SIGNAL dagens ljus, och det var kanadensiske sångare Harry Hess (Harem Scarem) och Dennis Ward (Pink Scream 69) som filat på ett gäng låtar tillsammans, som skrivits av olika låtskrivare som på något sätt var knutna till italienska Frontiers Records. Det albumet var mycket väl mottaget och öppnade troligen också dörren för den återförening som Harem Scarem gjorde några år senare. Det är nu dags för album nummer två för FIRST SIGNAL, som får anses vara ett projekt kring sångaren Harry Hess, skapat av en viss Serafino Perugino – Frontiers Records grundare – eftersom Dennis Ward inte längre är kvar i teamet. Och om detta kan man tycka vad man vill. Det hade kanske varit bättre att kalla projektet för något annat…

För på sedvanligt vis när det gäller Frontiers projekt så är det olika låtskrivare som fått skriva musik till just det här projektet men det är också en producent med i bilden som tagit över efter Dennis Ward, ingen mindre än Daniel Flores (Murder Of My Sweet, Find Me). Han spelar dessutom alla trummor och keyboards, medan Michael Palace sköter gitarrer och bas. Michael kommer Ni att få höra mer av eftersom hans eget band, Palace, kommer att släppa debutalbum på Frontiers senare i sommar.

Harry har en grymt härlig sångröst som också är Harem Scarem’s varumärke, plus att det bandet oftast gör riktiga kanonplattor. Det var 1991 som kanadensarna släppte sitt debutalbum, men det stora genombrottet kom två år senare med ”Mood swings”, där bandets signum utvecklats till en fulländad melodiös rockstil, där alltså Harry var en stor bidragande orsak med sin raspiga röst. På nya albumet med FIRST SIGNAL, kallat ”One step over the line” efter en av plattans låtar, har Daniel Flores i första hand försökt att återskapa det soundet, men man kan också höra en hel del influenser från hans egna projekt.

Tyvärr har jag ingen information om vem som skrivit låtmaterialet på det här albumet, men jag tycker faktiskt att det är ett strå vassare än vad förra plattan var. Jag fullständigt älskar ”She’s getting away” som är en grymt snygg och dramatisk AOR dänga där Harem Scarem, Find Me och Murder By My Sweet har kokats ihop till en musig gryta. Än bättre är balladen ”Weigh me in” som jag har som stor favorit från det här albumet och som jag alltid repeterar några gånger när den dyker upp i spelaren. Årets låt kanske?

Det är mycket hög standard på alla spår på ”One step over the line” och förutom de två tidigare nämnda spåren så kommer alla älskare av melodiös rock och AOR att hitta flera egna favoriter bland spår som ”Love run free”, ”Love gets through” och power balladen ”Still pretending”. Kanske blir din favorit i stället den mäktiga ”Broken”, där Harry sjunger helt fantastiskt, eller den fantastiska och melodiösa ”Kharma”. Egentligen är det bara att välja, då man staplar det ena grymma spåret efter det andra. Jag har dock valt ”Weigh me in” som kommer att snurra lite oftare än övriga spår, men det här är en mycket stark AOR-platta som kommer att leva kvar länge.

Betyg: 9/10

Harem Scarem ”—”

Find Me ”—”

1.       Love run free

2.       Love gets through

3.       Still pretending

4.       Broken

5.       Kharma

6.       Minute of your time

7.       She is getting away

8.       December rain

9.       Weigh me in

10.   Pedestal

11.   One step over the line

 Här kan du höra låten "Love gets through"

Recension: Dan Reed Network "Fight another day" (Frontiers)

DAN REED NETWORK är ett av mina absoluta favoritband genom alla tider. Deras debutalbum är ett av tio plattor som jag skulle ta med mig till en öde ö, och jag har så mycket positiva och fantastiskt roliga minnen till bandets sanslöst explosiva konserter som de gjorde i Varberg under sin storhetstid i Sverige. Ja, DAN REED NETWORK hade en av sina starkaste fäste i just Sverige och Dan Reed själv har under senare år turnerat runt i svenska folks hem och spelat live i deras vardagsrum, ett fenomen som blivit lite kult hos några få artister de senaste åren.

Att DAN REED skulle återförena sitt NETWORK var ingen självklarhet, men efter en förfrågan i bandets hemstad Portland, Oregon i USA, att spela under nyårsafton 2012, och samtidigt fira 25-årsjubileum sedan bandet bildades kunde de inte säga nej till. Detta visade sig vara så roligt för alla inblandade att det blev en liten turné, som bland annat innebar besök i Sverige, och så kom idén om att spela in en ny platta. Fyra av fem originalmedlemmar har därför i dagarna släppt nya albumet ”Fight another day”, som släpps exakt 25 år sedan senaste plattan, ”The heat” släpptes.

Ni kan tänka er att jag har haft höga förväntningar på den här plattan, troligen alldeles för höga för vilket band skulle kunna överträffa en sådan fullträff som DAN REED NETWORK’s debutalbum? Och om jag skall börja med vad jag inte tycker om, så kan vi ju direkt nämna den direkt osmarta reklamspoten till nya albumet som funnits på nätet ett tag. Där inleder DAN REED med en kavalkad av sina stora hits för att sedan spela snuttar ur några valda spår från nya plattan. Kvalitetskillanden är märkbar, tyvärr. Inte smart.

Dessutom så märks det också tydligt att dynamiken i det nya låtmaterialet inte når upp till hur det en gång lät när bandet var som hetast. Det saknas den fantastiska närvaro och värme som fanns på, framför allt, bandets debut.

De första sex spåren på nya albumet försöker återskapa den funkrock som bandet en gång i tiden var mästare på och det fungerar stundtals riktigt bra. Det är inte något större fel på låtmaterialet, där vi hittar singelspåret ”Divided” som funkar loss riktigt bra och ”The brave” som är än mer funky med en snygg refräng och där även man återanvänt ”e-o-e-o-e” kören från debutplattan. ”Infected” fortsätter i samma anda och det här svänger mycket groovy och jag bara önskar att produktionen hade varit mer livfull och levande. Min favorit på albumet är den vackra och själfulla ”Champion”, som är en stark ballad i rätt anda. Kavalkaden avslutas med den smittande ”Give it love”, som också är helt okej trots lite anonym refräng.

Sedan faller DAN REED NETWORK in i lite mjukare låtar, där bandet låter mer som om låtarna vore hämtade från någon av DAN REED’s senare soloplattor. Det är inte dåligt, men en låt som ”B there with U” är lite väl snäll och ofarlig och bandet balanserar farligt nära kalkon när man tar till reggaetakter i ”Save the world”. En rent bedrövlig låt som jag inte förstår hur den passerat självcensuren.

”Eye of the storm” är en låt med en modernare touch, men refrängen är inte alls dum, men både den och efterföljande ”Reunite” låter som något som plockats från DAN REED’s senaste, ganska misslyckade, soloplatta, ”Transmission”.

Och så mycket bättre blir det inte på albumets tre sista spår, där både ”Heaven” och ”Sharp turn” känns som DAN’s soloalster och där avslutande ”Stand tall” aldrig lyfter till den standard som jag förväntar mig av bandet DAN REED NETWORK.

Besviken? Ja! Är plattan dålig? Nja, kanske inte, det är, som jag skrev tidigare i min recension, nog jag som har haft alltför höga förväntningar på den här plattan. Jag hade drömmen om en ny platta i samma anda som debuten, men en realistisk förhoppning om att den åtminstone skulle kunna vara i klass med bandets ”sämsta” platta, ”The heat”. Men den är tyvärr ganska långt från detta…

Betyg: 6/10

Dan Reed ”solo”

Red Hot Chili Peppers ”—”

1. Divided

2. The Brave

3. Infected

4. Champion

5. Ignition

6. Give It Love

7. B There with U

8. Save the World

9. Eye of the Storm

10. Reunite

11. Heaven

12. Sharp Turn

13. Stand Tall 

Här kan du se videon till singeln "Divided"!