KHYMERA släppte första albumet redan 2003 och det var
Frontiers grundare Serafino Perugino som sammanförde Kansas dåvarande sångare
Steve Walsh, med den italienske multiinstrumentalisten Daniele Liverani, som
tillsammans spelade in 12 ”cover”-låtar som var producerade av Mike Slamer
(City Boy, Streets, Steelhouse Lane). Resultatet av ett litet mish-mash av
stilar och Steve Walsh kändes inte som att han passade in i konceptet. Därför
var Steve utbytt två är senare när KHYMERAs andra album släpptes, ”A new
promise”, och ersatt av Pink Cream 69’s bassist Dennis Ward. Konceptet
coverplatta fortsatte dock, där man hämtat låtar från relativt kända
låtskrivare och ofta spår som tidigare hamnat som bonusspår i Japan eller
dylikt på diverse andra plattor.
2008 kom ”The greatest wonder”, den tredje plattan med
KHYMERA, och det andra med sångaren Dennis Ward. Även Daniele Liverani fanns
med som producent den här gången, men nu hade man valt att endast spela in helt
nyskrivna spår från två bröder som var på frammarsch i rockvärlden, nämligen
Tom och James Martin, som numera är framgångsrika i det egna bandet Vega. ”The
greatest wonder” är den bästa av de tre KHYMERA hittills, men efter sju år i
träda så kommer bandet tillbaka, nu utan Daniele Liverani.
Ja, ”The great design” är en platta som Dennis Ward har
stigit fram och tagit helt och hållet kommandot över. Ingen av
originalmedlemmarna i bandet är alltså kvar, men jag tror nog att Dennis bör få
möjligheten att låta namnet leva vidare, då ”The great design” låter en hel del
som förra albumet. Det här är dock ganska långt från hur det lät på första
albumet, men om man gillar Journey, Signal eller Giuffria så är det här absolut
något att önska sig av tomten. Dennis Ward är ingen toppensångare och vissa av
spåren hade jag önskat att man sparat till en bättre sångare, såsom ”She’s got
the love”, där en kraftfullare sångare hade varit önskvärd. Detsamma gäller
”Who’s fooling who” som låter så mycket Journey att jag inte kan låta bli att
reta mig på att Arnel Pineda inte tar ton.
Men låtmaterialet, som lär vara signerat Dennis Ward in
total, är det inget att klaga på. Plattan inleds med ”Never give up on you” som
låter en hel del 80-tal och som mycket väl skulle kunna vara hämtad från någon
dåtida ungdomsfilm, där det här kunde varit titelspåret och Kenny Loggins hade
säkert sjungit den.
”Tell me something” har en supermelodiös refräng och den
lugnare ”Say what you want” låter en hel del Signal.
”A night to remember” får mig att tänka på Jeff Scott Soto
och är med sin härligt melodiösa refräng min favorit, tillsammans med tidigare
nämnda ”Who’s fooling who”.
Det här avslutar året 2015 och det har varit både upp och
ner, men KHYMERA’s nya ”The grand design” tillhör absolut en av höjdarna!
Betyg: 9/10
Journey ”—”
Signal ”—”
1.
Never give up on you
2.
Tell me sonething
3.
Say what you want
4.
I believe
5.
A night to remember
6.
She’s got the love
7.
Land of golden dreams
8.
The grand design
9.
Streetlights
10.
Who’s fooling sho
11.
Finally
12.
Where is the love
